J som i Jennifer

I morgon måste jag ta det där beslutet som jag skjutit upp så länge. Det känns jobbigt, för jag är så väldigt kluven. Flytta eller inte flytta det är frågan. På ett sätt har jag nog tagit mitt beslut, men jag vill inte tänka på det eller säga det högt för då blir det liksom verklighet.

Det har inte känts helt bra här i Linköping, det har det inte... Jag har svårt att sätta fingret på mina känslor, men det har funnits flera faktorer som fått mig att komma dit jag är nu.  

Jag vill inte behöva flytta. Jag vet ju inte om saker blir bättre på en ny ort eller inte, men samtidigt vill jag inte känna likadant i höst som jag har gjort under det här året. Just ovissheten att inte veta hur det skulle bli om jag stannar, eller vad som skulle hända om jag flyttar får mig att bli helt snurrig. 

För det har funnits många fina stunder, och visst har jag ibland haft riktigt roligt. Speciellt nu på våren. Och det finns mycket fint här i Linköping som jag kommer att sakna. Och det är det som bär emot mest. Jag vill inte. Det är svårt att lämna platser och vänner bakom sig. Speciellt vänner såklart, och jag tror att ni vet vilka ni är. 

A!