J som i Jennifer

Jag måste bara berätta om vad jag drömde i natt. Det här var det konstigaste på mycket länge!

Min kompis Sandra, en barndomsvän från Halmstad, kommer och hälsar på mig i min lägenhet i Linköping. Bara detta är konstigt eftersom vi inte setts eller pratas vid särskilt mycket på ett bra tag.

 I alla fall, vi befinner oss i min lägenhet där vi börjar prata. Sandra har tydligtvis ett frimärke med sig som hon sätter fast på ett brev. Jag kommer på att "just det, jag har ju planerat att köpa ett frimärke hur länge som helst! Du har inte ett till möjligtvis?" "Jo det har jag", svarar hon men sen glömmer hon bort att ge mig ett. Vi pratar om att vi måste ner och titta på sevärdheter i Linköping. S säger att hon hört talas om någon fin kyrka som ska finnas här. Jag säger att här finns ju Domkyrkan och så den där vita kyrkan som jag inte kunde komma på namnet på. Jag tror jag kallade den för St. Bartolomeus, vad jag nu fick det från. (Kyrkan heter egentligen St:Lars!) S säger att hon gärna ser Domkyrkan, men" är den inte öppen så är det ingen vits". Jag menar att den brukar vara öppen fast jag har aldrig varit där inne.

Sedan ser jag att mina gardiner har hamnat helt på ända. De hänger längs med min säng och inte ovanför mitt fönster. Hmm.

Vi diskar. S diskar och jag torkar. Helt plötsligt får jag för mig att jag ska ta de tre glas som vi använt med mig in till stan och torka dem där. Så, jag stoppar glasen i fickan och åker ner till stan på rollerblades. Det är nerförsbacke hela vägen och jag är där på nolltid.

Sedan är jag plötsligt på väg tillbaka igen, utan att ha torkat glasen. Nu dyker Elise, min syster, också upp och ska följa med mig tillbaka. Vi kämpar på våra rollerblades för att ta oss tillbaka, det är ju uppförsbacke hela vägen nu. Vi kör förbi ett hus där det sitter två killar jag känner i ett fönster. Kan inte komma ihåg vilka det var exakt, men de började i alla fall prata med oss. Vi fortsätter och kommer nu fram till den största backen av alla. Den är så stor att de till och med har byggt en stor ramp med trappsteg för att man ska komma upp. Backen måste ha lutat nästan rakt upp i himlen. Vi börjar klättra. Det går långsamt men vi kommer tillslut upp. Jag säger till Elise att jag hoppas S redan har duschat och gjort sig i ordning när jag kommer tillbaka så att vi hinner ner på stan.

Hemma igen. Men, inte i Linköping utan i Halmstad! S sitter på mitt rum och spelar något spel på datorn. Jag ber om ursäkt för att det tog mig så lång tid att komma tillbaka, men att jag hade ju faktiskt jobbat hela dagen. Hon säger att det inte gör något. Jag sätter mig vid en annan dator (hmm...jag har bara en dator på mitt rum!) och kollar upp Sandras busstider. Hon har rest med ett helt konstigt bussbolag vars hemsida innehåller en massa bilder av berg-och-dalbanor. Via msn frågar jag henne om hon inte kan tänka sig att stanna en dag till så att vi kan gå på stan då istället. Hon säger att "Visst, det hade jag ändå tänkt göra."

Nästa dag, och en helt ny miljö igen. Jag befinner mig vid buss-och tågstationen vid Disney i Paris. Sandra är inte där, men däremot ett helt gäng med andra svenskar som jag inte känner. En liten flicka springer i väg till en buss och pappan i familjen säger att vi inte får glömma bort att möta henne där, på samma ställe, i morgon.

Nu är vi inne i parken. Troligtvis är jag backstage, dvs. på andra sidan kulisserna där bara castmembers är tillåtna. Jag ser två ungdomar som spelar karaktärer, som går runt i varsin björndräkt med björnhuvudet fortfarande under armen. (Jag kan inte komma på vilka de ska föreställa! Det finns inte så många björnar på Disney!) De går in i ett hus.

Ny scen igen och jag är inne i huset med de två utklädda björnarna, som nu har huvudena på sig.

Plötsligt kommer det en riktig björn och panik utbryter. Björnarna springer hit och dit.

Jag vaknar.


Vad betyder detta? Är det någon som är bra på att tyda drömmar?