Du fattas oss
Anders begravning var både hemsk och fin på samma gång. St: Nikolai hade fyllts av familj, släkt, vänner, klasskamrater och lumparkompisar och kistan var klädd med en stor svensk flagga som tillslut täcktes av mängder av rosor. Det var riktigt jobbigt och jag grät floder. Kan inte ens föreställa mig hur hans familj och närmaste måste känna.
Du berörde så många.
Du fattas oss Anders.
För kärlekens skull...
Kommentarer
Trackback