Hur det funkar här på universitetet
Université de Haute Bretagne Rennes 2 ger först ett ganska tråkigt intryck. Byggnaderna, alla gråa och uppförda på 60-70-talet, är ganska slitna. Som tur är tänker man inte så mycket på detta efter ett tag, och campus livas ju dessutom upp av alla studenter.
Lärosalarna har endast svarta tavlor och föreläsningssalarna lika så. I några finns det en projektor (fast dessa används sällan!). Bänkarna och stolarna är udda, i olika färger. Vissa föreläsningssalar rymmer hundratals med studenter, medan andra är ganska små. Några är nya, andra har ingrodd cigarettrök i väggarna och dålig ventilation (och man kan fråga sig om de vädrat där inne sedan 1970). Lärarna har inga mikrofoner i föreläsningssalarna, utan om man vill höra (och se något) är det bäst att sätta sig långt fram.
Det finns två typer av lektioner, CM och TD. CM är kort för cour magistral, vilket betyder föreläsning. En CM håller normalt sett på i en eller två timmar. Här är det läraren som pratar och studenterna antecknar. Inget annat. De föreläsningarna som jag har haft har inte varit baserade på kurslitteratur, utan vi studenter sväljer med hull och hår det som läraren säger/dikterar. Det finns rekommenderad litteratur, som jag antar att läraren hämtat viss del av kursmaterialet från, men som jag förstått det är det ytterst få studenter som faktiskt läser denna litteratur. Man ställer aldrig, eller ytterst sällan frågor på föreläsningarna.
En TD är ett seminarium, eller en lektion i en mindre grupp, och är ofta en fördjupning av CM. Vissa kurser består enbart av TD. Ofta arbetar man med övningar av olika slag, eller diskuterar mer i detalj det som läraren gått igenom på föreläsningen. Det är främst läraren som pratar, och det är inte mycket interaktion mellan studenter och lärare. Man pratar mest då man fått ordet och inte annars.
(När det kommer till tentor och annat så finns det en hel del att säga, så därför jag tar det en annan gång så ni inte somnar här nu!)
I Frankrike har lärarna betydligt högre status än lärarna i Sverige, och läraryrket är eftertraktat, vilket jag tycker är positivt. Vad gäller just lärarna, så har jag både stött på de som är trevliga och hjälpsamma, och de som är otrevliga, nonchalanta och totalt struntar i att man är Erasmusstudent. Det finns alla typer (precis som i Sverige antar jag). Jag upplever det som att lärarna allmänt har bra disciplin på studenterna, och studenterna visar respekt för lärarna. Här är det vous (ni) och inte tu (du) som gäller.
Personligen måste jag säga att jag föredrar svenska universitet framför franska. Här i Rennes kan jag sakna lite ordning och reda och framförallt interaktionen mellan lärare och elever. Och så är det svårt att komma ifrån känslan att allt ibland verkar så krångligt. Flera gånger har jag frågat mig varför man komplicerar något när man kan göra det enkelt. Men även om det finns en hel del administrativa knasigheter så är det trots allt samtidigt väldigt spännande att se hur det funkar på ett universitet i ett annat land. Jag är glad att jag åkte hit.
